Ansvaret ska ligga på köparen och hallicken

Den 12 maj 2016 röstade EU-parlamentet ja till att spänna bågen ännu hårdare i kampen mot trafficking. Betyder det att EU-direktivet mot människohandel från 2011 alltså inte haft effekt?

Avsugning i pissoar, med barn i magen. Tvingad att lämna ettåring på bordell i Rumänien, för att sälja sex på Rosenlundsgatan i Göteborg.
Hälften av pengarna till männen i toppen, hälften till hallickarna under. Kaffepengar till kvinnan. Misshandel. Hot om barn som ska skadas. Kärleken som löfte, minne eller hållhake.
Mer makt åt de som lyckas klättra i hiearkin. Maktmedlen var många.
I Göteborg dömdes 2012 sex av männen i ett rumänskt nätverk till fängelsestraff på mellan
två och sex år för människohandel och grovt koppleri.

Bröt sig loss
En av de tio målsägande kvinnorna var Adriana. Hon prostituerade sig första gången som tolvåring. Därefter såldes hon ”för gott” till en av familjerna i nätverket.
Efter rättegången fortsatte hon att skicka dem sina intjänade pengar. När hon blev gravid och samtidigt allvarligt sjuk trodde de att hon ljög. Pengarna skulle in.
En akut operation och abort i tredje månaden fick henne att tänka till på riktigt.
– Då insåg jag att det är inte så det ska vara i en riktig familj, säger Adriana. Hon bröt helt.
I polisanmälan hon gjorde senare beskriver hon knivhot och att försök att köra över henne med bil.

Stärka Europol
Nu är det är den 12 maj 2016 och Anna Maria Corazza Bildt (M) kommer farande i EU-parlamentets korridorer i Strasbourg. Debatten om det fortsatta arbetet mot trafficking är avslutad. Fler insatser behövs, om det är man rörande överens.
– Folk applåderade varandra över partigrupperna, det har aldrig hänt förut! utbrister hon.
Så stor har enigheten inte alltid varit. För många i parlamentet var lagstiftning kring prostitution och människohandel under många år en ickefråga.
Att människohandeln och sexindustrin skulle ingå i samma kretslopp förnekas i dag ihärdigt
av de länder, främst Holland och Tyskland, som alltid förespråkat legaliserad prostitution.

Otillräckliga insatser
När direktivet mot människohandel klubbades i rekordfart den 6 april 2011 åtog sig alla länder utom Tyskland att baxa in det i sina lagstiftningar och sedan haka på en handlingsplan.
Nu ska en icke bindande resolution, som beskriver utfallet hittills och hur man går vidare, antas.
Tillsammans med bland andra Malin Björk (V) har Anna Maria Corazza Bildt varit skuggrapportör
i jämställdhetsutskottet, där underlaget tagits fram*.
– Direktivet i sig är bra. Det är genomförandet som varit problemet, säger Anna Maria Corazza Bildt och pekar ut tre åtgärder som många länder misslyckats med.
Att identifiera offren. Att minska efterfrågan. Och att åtgärderna ofta saknat könsperspektiv – trots att 80% av offren är kvinnor.

Prostitution en stridsfråga
– Vi måste gräva där vi står. Ansvaret ska läggas där det hör hemma – hos köparen och hallicken, säger Malin Björk bestämt.
Rätten till uppehållstillstånd för offren är en fråga som hon har drivit hårt.
– Stärker man stödet till de som utsätts tar man bort en del av makten för hallickarna, menar hon.
För Anna Maria Corazza Bildt är hårdare satsning på gränsöverskridande, rättsliga och polisiära samarbeten högprioriterat.
– Självklart ska vi sikta på att minska efterfrågan men detta är omfattande och sofistikerad brottslighet, säger hon.
Båda anser att den svenska sexköpslagen är ett effektivt verktyg för att bekämpa efterfrågan.
– Att legalisera prostitution går ju tvärtemot den attitydförändring som vi tycker behövs. Samtidigt är prostitutionslagstiftning ett nationellt ansvar, säger Anna Maria Corazza Bildt.

Quickfix eller maratonlopp
Ännu ett sammanträde i EU-parlamentet i Strasbourg är över. Rullväskorna smattrar mot asfalten när parlamentarikerna och deras entourage lämnar den enorma glasbubblan.
Resolutionen är antagen, en försenad rapport ska skyndas på, en ny fyraårig strategi ligger
i pipeline. Tretton bötfällningsprocesser mot länder som inte gjort det de lovat är på gång.
Men sen då?
Att förvänta sig en quickfix när tjugosex nationer ska ta ett helhetsgrepp på världens tredje största brottslighet är kanske att tro att ett maratonlopp kan göras på några minuter.
– Det är klart att det är frustrerande att det går så långsamt. Men det är en mosaik av åtgärder på flera nivåer som måste till. Den kapaciteten tar tid att bygga. Ytterst handlar det om attityder.
Att erkänna att det är kvinnan som äger rätten till sin egen kropp, säger Anna Maria Corazza Bildt.

Unga gillar gillar att skrämmas
Det är en strålande vårdag i maj när jag återser Adriana i centrala Göteborg. Hon bär stora solglasögon och ser piffig ut. Att hon lever på nästan ingenting syns inte utanpå. I fem år har hon kämpat för att lämna prostitutionen. Nu åker hon till gatan bara när det behövs pengar för mat.
Tar nästan bara äldre, kända kunder. De yngre är oftare fulla, våldsamma eller gillar att skrämmas. Hem till kunder åker hon aldrig numera.
– För några år sedan var jag som en maskin, helt utan känslor. I dag är jag rädd om jag åker till en lägenhet. Det är väl egentligen den känslan som är det normala, säger hon.
Utan dokumenterad försörjning är det osäkert om hon får den uppehållsrätt som hon så intensivt önskar sig. I Rumänien ser hon ingen framtid.
– Jag skulle vilja ha ett jobb, vilket som helst, och ett litet hus. Efter det skulle jag försöka skaffa
en egen familj. Jag vill något annat med mitt liv nu, säger hon.

Publicerad i kortare version i Ottar den 31 maj 2016
*Adriana heter egentligen något annat.
*Initiativbetänkandet har även behandlats i det rättsliga utskottet, LIBE.

Faktaruta
Hörnstenar i EU-direktivet mot människohandel 2011/36
– Identifiera, skydda och stödja offren bättre.
– Harmonisera straffsatser och effektivare bötfälla människohandlare.
– Ökad samarbeten över gränser och mellan civilsamhälle och organisationer.
– Bättre informationsspridning.
– Minska efterfrågan.

Några brister i genomförandet enligt initiativbetänkande A8-0144/2016
– Utbildning av de yrkesgrupper som möter offer för människohandel har saknats.
– Identifiering av offren misslyckas allt för ofta.
– Samordning, stöd och hjälpinsatser till offren har inte fungerat tillräckligt bra.
– Definitionen av vad som är människohandel har trots tydliga riktlinjer, spretat.

Direktiv
Ett direktiv fastställer gemensamma mål och krav på resultat, men lämnar åt medlemsstaterna att själva bestämma form och tillvägagångssätt. Direktiven är bindande och ska se till att de olika nationella lagstiftningarna blir enhetliga. EU-länderna ska tillämpa EU:s fördrag och lagstiftning korrekt och i tid.

Initiativbetänkande
Ett initiativbetänkande är en rapport som innehåller förslag som tas fram i ett utskott. Det är parlamentets verktyg för att uppmana EU-kommissionen att, i det här fallet, skynda på arbetet med den rapport om direktivets tillämpning i medlemsländerna.

Kommissionen och parlamentet
Kommissionen företräder hela EU:s intressen och föreslår ny lagstiftning för Europaparlamentet och ministerrådet. Den ser till att EU-länderna tillämpar EU-lagstiftningen på rätt sätt.

Skuggrapportör
Utses av sin politiska grupp för att följa ärendet i de utskott där det behandlas. Försöker påverka, förhandla och utveckla innehållet utifrån sitt politiska perspektiv. Men när deadline passerats två år senare hade bara sex av 26 länder gått från ord till handling. Ytterligare ett år passerade innan innehållet var på plats hos alla.

2019-02-17T11:20:03+00:00